Lördagsmorgon va alltid lika dryg.

"Vaken?" viskade Felix i mitt öra. 

"Ne." svarade jag. Han skrattade och satte sig upp. Jag vände mig om och kollade på honom med en sömnig blick. 

"Hur kan du va så pigg? Klockan är fan kvart i 8." frågade jag honom. 

"Jag vill åka till Annexet nu! Vi ska ändå va där om 30 minuter!" sa han och drog på sig sina kläder. Han stod vid sängkanten och böjde sig över mig. 

"Upp och hoppa lilla loppa!" sa han och kysste mig. Han gick ut ur rummet, han skulle säkert bort till köket så jag passade på att klä på mig och lägga på lite mascara, mer smink orkade jag inte ha. 

Jag gick ner till köket och fram till kylskåpet för att plocka fram smör och annat.

Efter att jag ätit sprang jag upp på rummet igen, hämtatde lite pengar så jag kunde köpa lunch och så. Felix höll på att fixa håret så varför inte busa med honom. Jag tog hans keps och gömde den. 

"D/N, vart är min keps?" frågade han en stund senare. Jag skrattade. 

"Jag vet inte." Han kollade på mig med en busig blick. 

"Jag måste ha den, har du gömt den?" Jag skakade sarkastiskt på huvudet och skrattade igen. 

"Skit i kepsen, vi ska vara i Annexet om 12 minuter." 

"Du vet att jag måste ha min keps!" sa han och tog tag i min arm och drog mig till honom. 

"Visst! Bara för att vi har bråttom!" svarade jag, kysste honom och tog fram kepsen. Jag drog på mig mina converse och en jeansjacka. Felix va redan klar, han satt på sin moppe och väntade. 

"Kommer du?" ropade han på mig. Jag sprang ut, låste dörren och gick fram till Felix. Han kastade en hjälm till mig, sne åkte vi iväg. 

*Framme vid Annexet* 

Felix parkerade moppen i garaget. Påväg mot scenen mötte vi Daff. 

"Felix du är sen. Igen!" sa han strängt. Inne i Annexet hade förbandet genrep. Vi gick in i logen där Omar satt med sin mobil. Oscar och Ogge va i själva salen. Jag tog lite vatten och slog mig sedan ner bredvid Omar. 

"Tjena!" sa han, fast blicken va fortfarande på mobilen. 

"Jo hej." Han la ner mobilen och kramade om mig. Felix hade gått ut till dom andra. 

"Redo för en ashäftig konsert ikväll?" frågade han och mötte min blick. Vilka jäkla fina ögon han har! 

"Kan inte bli mer redo!" svarade jag, paralyserad av hans ögon. 

"Great!" sa han och reste sig upp. 

"Jo, eh. Vill du följa med på en liten fest ikväll? Felix och Oscar ska också med." frågade han och vände sig mot mig. 

"Kan jag väl." Jag reste mig upp. Felix kom in i rummet och kramade om mig. Min blick slets från Omar till Felix då.

*Efter konserten på festen* 

Felix och jag stod och smådansade. Felix brukade inte dricka, problemet är att Oscar gjorde det. Vilket gjorde mig rädd ibland för han ville åt mig då. 

"Vill du hem?" frågade Felix. 

"Asså, det skulle ine skada. Oscar verkar full." sa jag och pekade mot Oscar som kom gående mot oss. Felix va rädd att Oscar skulle skada mig igen som förra gången. 

"Oscar, vad vill du?" fräste Felix. Han hörde tydligen in och tog tag i mig direkt. Jag skrek till och gömde mig bakom Felix. 

"Vi åker hem D/N!" sa Felix och vi började gå mot moppen. Oscar tog tag i mig igen. Då sprang Felix och hämtade Omar som fick hjälpa Oscar hem. Igen. 

*Hemma hos Felix* 

Felix föräldrar va på en fest på andra sidan stan och skulle inte komma hem inatt. 

"Well, kan inte vi ha lite kul då?" sa Felix och log sexigt. Han trök upp mig mot väggen. 

"Felix, lägg av!" Jag puttade bort honom. 

"Men kom igen, please!" sa han och tog tag i min arm för att dra mig tillbaka mot honom. 

"Låt mig vara Felix." Han stelnade till och tittade på mig chockat. 

"Har nått hänt?" frågade han. Jag kollade på honom och kände hur tårarna började tränga på. 

"D/N?" sa han och mötte min blick. Jag sprang fram till honom och kramade om honom. Han tog emot kramade och höll om mig. 

"Vad har hänt?" sa han medans han höll om mig. 

"Jag orkar inte. Jag vill bara försvinna!" 

"Va?" 

"Det finns ingen som bryr sig om mig, den jag är. Jag får bara hat!" Felix tog ett hårdare grepp om mig. 

"Bry dig inte om dom där idioterna!" sa han.

"Dom där idioterna är dina foooers!" 

"Om dom inte kan accpetera dig så är dom inte mina foooers." 

"Lova att du aldrig lämnar mig!" 

"Jag lovar att jag aldrig nånsin kommer lämna dig. Du betyder allt för mig. Spelar ingen jävla roll va dom säger, jag kommer alltid finnas för dig." svarade Felix och kysste mig passionerat. 

"Jag älskar dig mer än nått annat. Glöm aldrig det!" fortsatte han. 

"Jag älskar dig så jävla mycket Felix!" 

I fortsättningen kommer jag skriva imagines i "jag-form" :)